Arbetsgivarens och välfärds­aktörernas ansvar

Med hjälp av ett systematiskt arbetsmiljöarbete ska arbetsgivare tillsammans med skyddsombud och övriga arbetstagare bland annat undersöka arbetsmiljön, bedöma riskerna för att någon kan komma till skada, åtgärda det som behöver åtgärdas och följa upp att åtgärderna gett avsedd effekt.

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljöarbetet men för att det ska bli meningsfullt och effektivt måste arbetsgivaren ge arbetstagare och skyddsombud (arbetsmiljöombud) möjlighet att medverka i arbetet, så att fler hjälps åt att upptäcka och förstå de risker som kan finnas i arbetsmiljön.

Företagshälsovårdens roll är att vara en oberoende expertresurs som arbetsgivaren kan använda för att undersöka och bedöma fysiska och psykosociala hälsorisker i verksamheten.

Företagshälsovården kan även vara ett stöd för arbetsgivaren och arbetstagaren när det handlar om arbetsplatsinriktad rehabilitering, till exempel när en plan för återgång i arbete behöver upprättas.

Där arbetar bland annat skyddsingenjörer, ergonomer, psykologer, fysioterapeuter, läkare och sjuksköterskor. Om kompetensen inom den egna verksamheten hos arbetsgivaren inte räcker ska arbetsgivaren anlita företagshälsovården eller motsvarande hjälp utifrån.

Eftersom arbetsgivaren beställer och betalar för företagshälsovård, kan hälso- och sjukvården inte remittera dit. Däremot kan hälso- och sjukvården signalera till arbetsgivaren om de ser ett behov av kontakt med företagshälsovård.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till ersättning enligt sjuklönelagen är att arbetstagarens arbetsförmåga är så nedsatt på grund av sjukdom, eller ett medicinskt tillstånd som är jämställt med sjukdom, att hen är förhindrad att utföra sitt vanliga, eller därmed jämförbart, arbete.

Arbetstagaren ska sjukanmäla sig till arbetsgivaren och från åttonde dagen styrka frånvaro med ett läkarintyg samt lämna de upplysningar som behövs för att arbetsgivaren ska kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning och klarlägga behovet av anpassning och rehabilitering.

SKR har tagit fram ett läkarintyg avsett för sjuklöneperioden som innehåller de frågor som arbetsgivaren behöver svar på tidigt i sjukfallet. Arbetsgivaren har även möjlighet att begära in ett läkarintyg tidigare än åttonde dagen, enligt sjuklönelagen, så kallat förstadagsintyg.

Den första sjukdagen görs det ett karensavdrag från sjuklönen. Avdraget ska vara 20 procent av den sjuklön som arbetstagaren beräknas få i genomsnitt under en kalendervecka som motsvarar så många timmar som hen vanligtvis arbetar.

För den som arbetar lika många timmar varje dag, fem dagar i veckan, blir karensavdraget lika mycket som en dags sjuklön.

Arbetsgivaren är inte skyldig att betala sjuklön innan arbetstagaren har sjukanmält sig. Från och med åttonde dagen är arbetsgivaren bara skyldig att betala ut sjuklön om arbetstagaren kan styrka att arbetsförmågan är nedsatt med intyg av läkare eller tandläkare.

Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av.

Arbetsförmedlingen kan anvisa personer till arbetsmarknadspolitiska program, exempelvis arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildningar och stöd till start av näringsverksamhet.

Aktivitetsstöd och utvecklingsersättning är ersättningar för personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

När en arbetssökande har behov av insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering behöver Arbetsförmedlingen ofta ett medicinskt underlag från vården för att besluta om insatser och stötta personen mot arbete eller utbildning så effektivt som möjligt.

Om den arbetssökande har en funktionsnedsättning eller en sjukdom är det viktigt att känna till hur de medicinska förutsättningarna ser ut och om det finns arbetsuppgifter och miljöer som bör undvikas för att inte förvärra tillståndet.

Informationen från medicinska underlag ligger till grund för den arbetssökandes planering hos Arbetsförmedlingen och kan styrka att den arbetssökande och/eller arbetsgivaren har rätt att ta del av särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning, exempelvis bidrag till hjälpmedel och lönestöd.

Medicinskt utlåtande när den arbetssökande har behov av stöd
Ett medicinskt utlåtande till Arbetsförmedlingen kan utfärdas av en läkare eller annan profession på vårdenheten.

I socialtjänstlagen anges de övergripande målen för socialtjänsten. I bestämmelsen sägs bland annat att socialtjänsten ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Det är socialsekreterare på socialförvaltningen inom respektive kommun som utreder och bedömer behovet av hjälp för att uppnå en skälig levnadsnivå.

Stöd till individen att försörja sig själv

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå, men biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv.

Ekonomiskt bistånd

Vad som är skäligt ekonomiskt bistånd preciseras huvudsakligen i riksnormen för försörjningsstöd. Riksnormen beslutas av riksdagen. Prövningen av ekonomiskt bistånd ska vara individuell och ta hänsyn till omständigheterna i det specifika fallet. Om individens kostnader utanför riksnormen är skäliga räknas de in i behovet av ekonomiskt bistånd.

Social rehabilitering

Social rehabilitering består av åtgärder som service, upplysningar, råd, stöd och bistånd, motivationssamtal, rådgivande samtal, boendestöd, arbetsträning, budget- och skuldrådgivning, stöd och rådgivning vid missbruksproblematik, stödinsatser till familjer.

Arbetsfrämjande insatser

Arbetsfrämjande insatser består av kartläggning, utredning, arbetsträning, samtal och coachning, uppföljning, jobbsökarverksamhet, språkträning, hälsofrämjande insatser och samarbete med sociala företag med mera.

Vid missbruk kan den enskilde ha behov av insatser från beroendevården, en gemensam angelägenhet för hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Socialtjänsten ansvarar för olika stödinsatser till exempel vård på behandlingshem. Hälso- och sjukvården ansvarar för medicinska insatser. Socialsekreteraren gör en utredning för att få en helhetsbild av personens livssituation.

Försäkringskassan är en statlig myndighet vars uppdrag är att:

• Besluta om och betala ut en stor del av de förmåner som ingår i socialförsäkringen.
• Samverka med hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare och andra aktörer.
• Försäkringsutredaren ska bedöma arbetsförmågan hos den som ansöker om sjukpenning för att kunna besluta om rätt till ersättning. Försäkringsmedicinska rådgivare anlitas som experter i medicinska frågor som uppstår i handläggningen.